Bella versus Minna
Under den svenska bokblogghösten fanns det två ungdomsromaner som hyllades intensivt på många håll. Jag tänker alltså på Åsa Anderberg Strollos Bryta om och Stephanie Meyers Om jag kunde drömma. Den förstnämnda läste jag strax före jul, den senare strax efter julledigheten.
Vad gäller Bryta om är det länge sedan jag har hetsläst en bok så som jag hetsläste den. Ibland blev jag tvungen att tvinga mig själv att läsa långsammare för att inte missa ord, jag praktiskt tagaet kastade mig genom texten för att jag måste vidare. Bryta om är som ett skolexempel på vad jag tycker att en fiktiv berättelse kan göra bättre än en så kallad “sann historia”. Den är angelägen, välskriven, den har ett minst sagt hetsigt tempo och den fungerar språkligt.
Bland det bästa med boken, bortsett från att den berör och från att man kastar sig genom den, är att dess huvudperson, 16-åriga Minna, får vara så strulig som hon är. Ja, det är synd om henne, ja, hennes omständigheter är fruktansvärda - men Minna slipper vara det käcka maskrosbarnet som kämpar vidare, som är omgivningens lilla solstråle, lillgammalt förståndig. Att Minnas omständigheter ställer till det för henne hindrar henne inte från att ställa till det för sig själv, och det finner jag oerhört befriande.
Och sen: att en bok om ett så hemskt och viktigt ämne får vara så välskriven, så fungerande litteratur, det gör mig själaglad. Detta att man inte måste godta slarv med språk och textbygge bara för att ämnet i sig är så viktigt - jag hoppas att Åsa Anderberg Strollo fattar vad hon har gjort, för jag finner det oerhört.
Bryta om hör helt klart till den här vinterns mest njutbara läsupplevelser, trots sin tragik.
Efter det här konstaterandet är det kanske orättvist att jämföra med Om jag kunde drömma. Men jag gör det ändp, för alla som har ett intresse för läsning av mer än en genre vet att en bok kan vara bra på ungefär en miljon olika sätt, och i slutändan är det just detta att den är bra som borde vara avgörande, åtminstone för en själv.
Jag läste Om jag kunde drömma med höga förväntningar efter att ha sett den hyllas här och var. Till en början satt jag otåligt och väntade på att den skulle bli sådär oemotståndlig att man knappt kan lägga den ifrån sig, att man vill läsa i den hela tiden - och sedan, ungefär hundra sidor in i boken, insåg jag att det inte blir bättre än så här. Kan jag vara annat än besviken? Om vi bortser från att språket känns rätt torftigt, och att originalspråket ibland lyser igenom, finns det även andra saker som gör att jag inte alls förstår hypen kring Meyers vampyrböcker.
Vi har alltså en sextonårig tjej, ny i småstan, som inleder ett förhållande med en (rent tekniskt) äldre kille. Hon är fumlig och klumpig, försätter sig ständigt i fara, medan han har superkrafter och ständigt räddar henne ur dessa farosituationer. Han drivs av en mycket stark lust att döda henne, men bekämpar ständigt denna lust eftersom han älskar henne så högt. Hon vet att han är livsfarlig för henne, men älskar honom för mycket för att kunna låta bli honom. Lägg dessutom till att hans utseende beskrivs i termer av perfektion och att hans hud är alldeles kall när man rör vid den, och undertecknad börjar känna av rejält med obehag.
Om vi börjar i slutändan så tycker jag att det är tämligen motbjudande att föreställa mig ett förhållande med en man som dels är helt perfekt (vem står ut med honom i längden?), dels är alldeles kall att röra vid.
Men, framför allt: Är det inte något mycket unket över Bellas och Edwards förhållande? Känner vi inte igen en hel del ytterst mossiga stereotyper i det? Om de inte hade sminkats över med det faktum att Edward är en vampyr, hur många hade då funnit det njutbart att läsa om ett förhållande där mannen alltid vet bättre än kvinnan, kan allt bättre och ständigt beskyddar henne - även från sina egna lustar?
Åsa Anderberg Strollo: Bryta om. Alfabeta 2007, 314 sidor. ISBN10: 9150108255 ISBN13: 9789150108255
Stephanie Meyer: Om jag kunde drömma. Översättning: Carina Jansson. Damm förlag 2006, 415 sidor. ISBN10: 917130200X ISBN13: 9789171302007
Andra bloggar om: Åsa Anderberg Strollo, Bryta om, Stephanie Meyer, Om jag kunde drömma, ungdomsromaner, Bella och Edward, vampyrer


February 15th, 2008 at 2:30 pm
Åh! Intressant med jämförelse mellan dessa böcker. Jag blir så glad över att min läsning av äckelbella och snuskedward här äntligen får en annan att hålla i handen. Det ÄR mossigt, förhållandet dem emellan. Jag överlät mig i långa utgjutelser om just detta när jag presenterade boken för kommunens högstadielärare förra året.
February 16th, 2008 at 12:13 am
ka! Äntligen någon som håller med mig på den här punkten - vad skönt!
February 17th, 2008 at 12:34 am
http://summersnook.com/2008/01/21/edward-and-bella-true-love-or-true-lust/
February 20th, 2008 at 1:57 am
Fler alltså, som det verkar!
June 26th, 2008 at 8:38 pm
Tack Ika för din sågning som skulle ha kunnat vara min
,
jag tycker att Meyer-böckerna (som det faktiskt finns bibliotekarier som rekommenderar till oskyldiga låntagare) är en slabbig blandning av sexism och moralism - dessutom berättade på ett schablonspäckat språk.
Lena Kjersén Edman
August 23rd, 2008 at 12:50 pm
[…] skriver bra om Twilight; Ika Minisinoo 1, 2 Summer’s Nook The Constant […]